Vi pratade om dom där sjukt konstiga dolksvansarna. Ser ut som förebilden till Alien (dom som sätter sig över ansiktet alltså), är äldre än granit och har blått blod. Nicke utbrast att han också ville ha ett exoskelett. Gjort!, tänkte jag:
Den första Kate Bush skivan jag köpte i en Ginza beställning där nästan ett helt studiebidrag gick åt. När jag lyssnade på den tänkte jag att jag hade valt precis rätt. Den är aktuell just nu med en cover på Running up that hill av Placebo.
Ibland hittar man konstnärer som man känner igen sig i alldeles extra. Giselle Potters bilder vill jag vara vän med. Intervju med fler bilder (även från hennes råmysiga studio) här: Seven Questions Over Breakfast with Giselle Potter
Det är så härligt att andas. Men kan vara nog så komplicerat ibland. Här samlar jag bilder, personer, idéer som ger mig luft. Och mina egna utandningar i form av teckningar och foton.