På yogan skulle vi andas som vinden. Med läpparna formade som en strut så att det visslade när luften åkte in och ut. Det var som att sitta i en skog med vinden som ven genom träden. Fridfullt. I övrigt var det det jobbogaste passet hitills.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar